Call us on 44 7700 900693

Hem » Ukulele » Edvard Grieg

Edvard Grieg

Han är känd för att ha tonsatt Henrik Ibsens verk Per Gynt där det välkända musikstycket Bergakungens sal ingår. Edvard Greig räknas till Norges främsta företrädare för nationalromantiken och han har även influerat en mängd senare musiker, så väl i Norge som i Skandinavien och övriga Europa.

Edvard Grieg föddes i Bergen och växte upp i en mycket musikalisk familj. Hans mamma, Gesine, undervisade honom i pianospel men när familjens vän, violinisten Ole Bull, hörde den unge Grieg spela, övertygade han föräldrarna om att låta sonen utbilda sig inom musiken. Bull förstod att Edvard Grieg hade en framtid inom musiken. När han var 15 år flyttade Edvard Grieg till Leipzig där han studerade vid staden konservatorium. Greig tyckte att musikerna som han fick studera var för konservativa så han började själv studera verk av bland andra Frédéric Chopin, Robert Schuman och Carl Reinecke, kompositörer som han upplevde som mer intressanta och moderna. Han gav sin första konsert i svenska Karlshamn 1861 och vid den tidpunkten hade han redan komponerat ett tiotal verk.

Karriär och familjeliv

När Edvard Grieg tog examen från konservatoriet i Leipzig 1862 återvände han till hemstaden Bergen och bodde kvar där under ett år. Här gjorde gav han sin första konsert, ett framträdande med musik som han var egenhändig upphovsman till. Mellan 1863 och 1865 bodde Grieg i Köpenhamn där han präglades starkt av de danska kompositörerna, exempelvis hans lärare Gade Hartman. Han anammade den nationalromantiska strömningen som var typisk för den tidsperioden och det väckte i sin tur hans nyfikenhet och intresse för att fylla musiken med nordiska klanger. Under de här åren lärde Grieg även känna Rikard Nordraak som var den tidens ledande tonsättare i Norge och som senare gjorde sig känd som kompositör av den norska nationalsången.

I samma veva ingick Edvard Grieg äktenskap med sin kusin Nina Hagerup. Hagerup var sångerska och hade redan före äktenskapet följt med Grieg på hans konsertresor runt om i Skandinavien och Tyskland. 1868 föddes parets enda barn, en dotter som de döpte till Alexandra. Tragiskt nog avled hon i sjukdom kort efter att hon hade fyllt ett år. Efter den händelsen reste paret Grieg till Rom på ett statligt stipendium som Edvard Grieg hade fått efter att Franz Lizt hade skrivit ett rekommendations brev. Detta till trots att de båda musikerna aldrig hade träffats. Lizt hade ett gott öga till Griegs musik och när de båda möttes i Rom spelade Lizt Griegs verk G-dursonaten för violin och piano.

Återkomsten till Norge och kulturell betydelse

Efter två studieresor till Italien återvände Grieg till Norge där han bland annat instiftade Musikföreningen i Kristiania (Oslo) 1871 och ledde den även under fyra år. Han slog sig ner i villan Troldhaugen utanför födelse- och hemstaden Bergen och ägnade sig helt och full åt att komponera musikstycken. Han var mycket produktiv under slutet av 1880-talet och han gjorde gav konserter och dirigerade orkestrar ända fram till sina sista levnadsår. Edvard Grieg avled 1907 och vid begravningen hyllades han av tusentals människor på gatorna i hemstaden Bergen som han förblev trogen. Edvard Greig bidrog mycket till att återskapa den norska nationalidentiteten. Norge hade länge existerat i skuggan av Danmark och den påtvingade unionen med Sverige. I slutet av 1800-talet började man rena det norska språket från tyska och danska inslag och man arbetade för att lyfta fram det typiskt norska. Edvard Griegs musik som präglas av den norska naturen och den norska folkmusiken var en viktig hörnsten i skapandet av det nationalromantiska Norge.